HURRRRAAA!!!

Äntligen!
Klockan 13:30 gick vattnet
Klockan 14:00 var vi på förlossningen
klockan 15:45 började hon krysta
Klockan 16:23 Var Pyttelilla Ivan född

Pojke
3700 G
51 cm
Född: 20080317 kl 16:23
Stjärntecken: Fisk

Mycket stollt far!

Vem har dragit ur proppen!

LillaFrökenIvan 2008-03-14
WOW! Slemproppen gick inatt. Den kan i och för sig gå flera dagar innan själva förlossningen men detta betyder ju att det verkligen snart är dags. Tänk om LillaFrökenIvan blir född den 21 mars. Då skulle Hen bli till i skogens energi under fullmånen och bli född under påsken i fullmånens sken, det blir mycket energier i den personen.

Det har ju som bekant varit en del att stå i och jag och min kära pratade om att det kan kanske vara bra att meditera för att finna sin inre harmoni och bli stärkt av sin egen kraft. Men jag frågade mig NÄR ska vi göra detta? Givetvis fick jag svaret att det får man ju planera in och tanken kom till mig genast.
07:00 Vakna
07:15 väcka barn
07:30 toalett och frukost bestyr
08:20 barn till skolan
08:30 plocka undan frukost
09:00 Jobba
12:00 Lunch
13:00 Jobba
16:00 Skapa ett inre lugn och Meditera!
17:00 laga mat
18:00 Äta
19:00 kvällsbestyr
20:30 Lägga barn
21:00 Avlida

Det hela känns ju mycket enkelt.
Visst säger vän av ordning, digert schema men i sanning så har du ju hittat en timme.

Men hur finner man lugnet idag? Om jag åker ut i skogen för att finna lugnet så hör jag ändå bilarnas hummmmmmm. Och kommer jag väl ut i skogen så är jag så uppe i varv att det blir omöjligt att hitta ett lugn inom mig.

Idag läser vi kapitel mars psalm tisdag verserna kvart över tolv och fjorton noll noll. Almanackan vår tids bibel. Mannon vår tids gud.

Vi lägger så mycket tid på att skaffa oss det vi behöver att vi har slutat se vad vi egentligen behöver.
Och snart kommer LillaFrökenIvan och tvingar oss att ta det lugnt.

Aganderätt!

LillaFrökenIvan 20080307
Intressant hur vårt språk förändras och detta under så kort tid. Jag gjorde ett inlägg i en blogg om ägandefrågor i kärlek (kan man säga) citat från inlägg:

Kärlek är att inte äga. Att äga någon är att bedriva slavhandel Slavhandel är enligt lag förbjuden Lagar är till för att överträdas Överträdelse beivras med straff Straffet kan vara en black om foten Att vara black betyder att man är pank Att vara pank är att inte äga Kärlek är att inte äga.

Blogginlägget kretsade kring uttrycket ”äger”. Exempel: ”Foppa äger” om han spelar bra och följaktligen ”suger” han om han spelar dåligt. Personligen tycker jag att det är ett underligt uttryck, men kul att leka med.

Jag fick ett glimrande svar på ovanstående kommentar:
”Motsatsernas paradox.
Kommentarsvar till lilla fröken ivan och ovanstående svar: Enligt mina barns lexikon och allmän skolgrammatik nuförtiden är motsatsen till "äger" inte att vara fattig utan, "suger". Om Kärlek inte är att äga, så..?”

Det tyckte jag var riktigt kul!

Jag fick också ett svar av blogginnehavaren:
”Stiligt visserligen - men helt fel! =)
Jag är tveklös helt ägd av mina barn till exempel och det är som det ska vara. Man kan äga utan att köpa - det är bättre att få! Jag har fått Er! =)”

Jag tror att barnen väljer sina föräldrar med utgångspunkt i vad de måste lära sig och gå igenom i detta livet. Jag har många gånger försökt bortförklara detta men kommer alltid tillbaka till samma slutsats. Misslyckades man med något förra gången behöver man andra förutsättningar och hinder denna gång för att utföra det man är satt till att utföra.

Ägande i alla former är egentligen bara ett substitut för att vi inte har hittat vår rätta väg. Och tittar jag på allt skräp som jag har samlat på mig är jag verkligen ute och cyklar. Om man har fått något av någon så klassas även detta som ägande och äger man en människa så är väl detta slaveri?

Om vi någonstans kan enas kring ovanstående så måste detta innebära att vi inte äger våra barn och de äger inte oss. Vi har mötts för att vi har något viktigt att lära av varandra och inte för att i görligaste mån kontrollera varandra. Det är när vi slutar att lyssna på varandra som det blir tokigt, istället ska vi kanske försöka förstå varandra från den andres förutsättningar utan prestige och utan tro att den andra har baktankar.

”Jag är rädd!”
”Det finns inget att vara rädd för! Sov nu!”
”Men det är läskigt”
”Det är samma rum som du hade när det var dag!”
”Jag är ändå rädd!”
”Jag tänder i hallen så får det vara bra sen, sov nu!”

Eller:
”Jag är rädd!”
”Oj då, vad är du rädd för?”
”Jag tror att det finns läskiga saker där det är mörkt”
”Jaha, vad är det för läskiga saker?”
”Monster!!”
”Monster? Får dom plats här inne i ditt rum?”
”JA!.... Små monster!”
”hum, är du rädd för små monster? Är du säker på att dom är dumma?”
”JAAA!!! För dom ser läskiga ut!!!”
”Är man elak för att man ser konstig ut?”
”mmmmm ja… det är man väl??”
”Man kanske blir ledsen om alla tycker man ser konstig ut och är man ledsen kan man ju bli arg, det brukar ju du också bli när du är ledsen. Och om man ser annorlunda ut och samtidigt är ledsen så kanske vi tycker att den personen är farligare än den egentligen är. Dina monster kanske bara vill ha en kram och få lite snälla tankar?”
”Tror du verkligen det?!”
”Det tror jag. Tror du att du kan sova lite?”
”mmm… kanske.”
”vad skönt för dig, jag är här utanför. Ropa om du vill något.”

Visst det tar lite mer tid att försöka förstå varandra. Men vad har vi så bråttom till! Lets dance?

Och snart, snart, snart… ska vi föda

Att ställa in inställningen

LillaFrökenIvan 2008-03-06
Jag tänkte att jag skulle vara lite smart andra veckan i Finland. Jag såg på nätet att det fanns ett hotell med extremt bra priser, lite lägre standard kanske MEN bilderna visade på ett jättemysigt och välskött hotell som såg ut att ligga i ett litet hus i Helsinfors.

Nu vet jag bättre (igen)! Man får vad man betalar för och det fick jag. Jag sover på en stenhäll, känns det som. Rummet påminner om ett fängelse eller ett DDR sjukhus från 1960. Billigt, absolut. Beboeligt, knappt. Jag vill inte verka kräsen och finkänslig. Jag älskar camping, men inte när jag jobbar och gärna ska vara utvilad när jag vaknar.

Detta tänkte jag efter att ha spenderat en natt i ”mitt fängelse” och jag kom på mig själv med att bli bitter och beklagade mig så snart jag kunde. Jag var arg på allt och alla som hade med detta ställe att göra och jag var arg på mig själv som hade varit alltför snål för att inse fakta.

Efter en stund slog det mig att det är ju inte hela världen! Jag fryser inte, det finns i alla fall en säng med täcke och rena lakan. Toaletten är under all kritik men det är inte en hink i ett hörn eller en grop på gården (det snöar i Helsinki).

Jag tänkte på en dokumentär om Indien som jag såg innan. Jag tänkte på den indiska mannen i sitt skjul som han hade byggt av det han funnit. Jag tänkte på vad han sa när han stod och grät för att staten (de bestämmande) skulle riva hans skjul och många andras för att bygga fina kontor. ”… jag vill bara ha tak över huvudet och två mål mat om dagen till mig och min familj (8 personer) men om jag inte kan bo här kan jag inte promenera till mitt arbete (8 km) hur ska jag göra…”

Jag vet vad jag ska göra i alla fall. Jag ska sova gott på mitt ganska OK hotell och vakna utvilad imorgon för en ny arbetsdag.

Sen ska jag hem för att föda på ett extremt fint sjukus…

Hit och dit och hit igen

Jaha, då sitter jag och väntar på en flygplats igen. Det är otroligt vad vi rör på oss och var gång jag ska flyga känner jag mig illa till mods. Inte för det faktum att jag ska upp i luften och saknar egna vingar, utan för jag tänker på alla skogar och vatten vi flyger över och släpper ut våra gifter för att vi snabbt ska kunna ta oss kors och tvärs över vår jord i jakten på ”fame & fortune”.

Visst kan man köpa utsläppsrätter, men det gör väl inte utsläppet mindre. Utsläppsrätter är väl bara ett sätt för oss att kunna fortsätta se våra barn i ögonen. Robert Broberg sjöng på 70-talet ”… Att ha det taskigt med sig själv i Paris, är det samma som att ha det taskigt med sig själv i Stockholm. Du kan aldrig resa bort från dig själv.” Jag tror den längsta resa vi har att göra under vår levnad är resan till oss själva.

Nu när jag sitter här och väntar på att få gå ombord på den flygande maskinen känner jag hur otålig jag är på att komma hem. Hela min kropp vibrerar efter min familj efter fem dagar i Finland, tur att SkyPe finns annars hade jag varit en mycket fattigare man.

Min resa är på väg, jag tror mig ha hittat min rätta kompassriktning. Den var svår att ställa för den låg exakt mitt emellan flera riktningar och då måste man hitta rätt kompass som kan visa att två vägar leder åt samma håll. Jag tackar min älskade för att hon hjälpte mig att se klarare och jag tackar alla våra barn för att de hjälper mig att se starkare.

Och snart ska vi verkligen föda…