Att alltid finnas där med positiv energi

Nu är jag i Finland igen och det regnar, i andra änden av telefonsamtalet är det stormvibbar och vårlökarna når mig till knäna. Knasigt detta med global uppvärmning.

Jag har börjat på riktigt förstå att det finns något där inne som faktiskt ska ut och det ganska snart. Det är en sådan överväldigande känsla. Vi tittade på Kärlekens Mirakel av fotografen Lennart Nilsson, det var helt otroligt! Jag har sett den förut för ca. 17 år sedan men det kändes ännu mäktigare nu. Det kan ju också vara så att jag har glömt den omedelbara känslan som framkallades på dessa 17 år men, JAG SKA BLI PAPPA! Det känns så stort att bli förälder igen, helt fantastiskt! Min son blir 17 år i år och ska ut i livet och dottern i familjen blir 10 år och söker kunskaper överallt.

Jag håller på och läser den nionde insikten och mycket av det som står i boken har jag känt på mig ganska länge. En sak som jag tyckte var mycket intressant är att författaren säger att barn inte ska lära sig om världen genom andra barn utan barn ska lära sig om världen genom vuxna som med sina insikter ska vägleda barnet så att det sedan kan fortsätta och utvecklas från föräldrarnas nivå och gå vidare. Som en mänsklig evolution där det sinnliga är det viktigaste. Vidare så står det att man inte ska ha fler barn än att man alltid kan finnas där och svara på frågor och ge dem av sin energi. Man ska inte ljuga för barnen eller leka överlägsna lekar med ironi eller svåra ord. Nödvändigtvis behöver det inte vara de bilogiska föräldrarna som alltid är närvarande, det kan vara andra vuxna (farmor, farfar, mormor, morfar, moster, etc) men kan man ska inte ha fler barn än att man kan förse det med konstant närvaro och energi.

Jag tycker ju detta låter hur klokt som helst, hur ska barn kunna lära sig av barn som själv måste lära sig… Klart att barn ska leka med varandra, missförstå mig rätt! Men att alltid ha en vuxen att vända sig till med frågor och funderingar, ett barn en vuxen ALLTID!

Och snart ska vi föda…