LillaFrökenIvan 2008-04-24
Familjeekonomi kan vara ganska intressant särskilt när den ena parten får 80% av en landstingslön och den andra parten frilansar inom musikbranschen. Vi är definitivt vana vid att det går upp och ner, och vi är vana vid att tillvaron är lite osäker men då var också alla omkostnader mindre.
”Det är inte höga inkomster du blir rik på, det är låga utgifter”
Det har min pappa sagt till mig ända sedan jag var liten, (nej, inte smålänning, norrlänning) och det ligger något i detta. Så hur gör man då i vår överdrivet kommersiella västvärld där vi ska ha en standard som kungen i en mindre diktatur avundas. Ja de regerande just nu säger att vi ska äga vårt boende och det är nog en jättebra idé för alla som får lån och kan slanta upp handpenning och sedan tycker att det är jättekul att underhålla och försäkra sitt boende. Sedan finns det dem som vill hyra och då byggs det finafinafina områden av privata bolag där de selekterar hårt vem som ska bo där. När det ändå passerar ”fel” folk genom nålsögat då lägger de in ansökan till hyresnämnden om att höja hyrorna mellan 30-70% med hänvisning att de kommunala bostäderna saknar motsvarighet. PIFF PAFF! Helt plötsligt är det billigare att äga sitt boende.
Menmenmen, säger vän av ordning. ”Du sa ju innan att alla kanske inte får lån eller har sin handpenning!”
Då har vi ju de fina kommunala ”gettona” där alla kan bo. Men även där försöker styrande politiker sälja ut lägenheterna och så snart de har lyckats med detta så har de lyckats med tricket att avreglera hyresmarknaden och slopa hyrestak, etc. Smart drag.
Så vad händer då?
Landsbyggden kommer kanske åter befolkas. Avfolkningsorterna kommer få ett uppsving av människor som köper små hus i skogen. Skaffar en get och en gris, odlar sin potatis och morötter och har några höns. De kanske tänker ekologiskt och har en kompost för hushållssopor, mulltoa som de gödslar odlingarna med och från den onda egoistiska cirkeln har vi fått goda humana kretslopp. Det nya informationsbondesamhället är här!
I hyreshöjningens mecka och bostadsrättens paradis står en ensam hund och ylar mot den tysta himlen.
landsbygden åter befolkas men inte än på några år till så vänder det säkert
ReplyDeleteVi bodde 11 år i stan då vi flyttade ihop ,när så barnen kom så flyttade vi till landet både jag å min man är födda på landet .När jag för 22år sedan fyllde 40 år fick jag min första kalv i precent...sedan har det rullat på nu har vi över 100 djur på gården , vi är två familjer som delar jordbruket men då har alla ett jobb vid sidan om .Vi har inga problem med fritiden som du förstår och vi håller i hop och hjälps åt .Kan tillägga att våra barn har utvecklats bra trots landsbygdsboendet . Men idag bor dom i var sin stot stad och inte tror jag att dom flyttar till landet men men deras barn kanske !!!!!
Det låter underbart det du berättar :-)
ReplyDeleteVi är på väg ut i skogen och jag tror att barn mår bättre av att växa upp på landet med lagom mycket intryck. De blir stabilare och vänligare, får en bättre förståelse hur allt hör i hop i det ständiga kretsloppet.
Av mina lärar-päron... det finns ett begrepp som heter "lärande föräldrar", det är den typen av päron som aldrig någonsin slutar att undervisa sina barn om allt de råkar på - vad som helst och vad som helst. Kör hårt med det! =)
ReplyDeleteHallllllååååå??
ReplyDelete