Det är ju snart dags!

Nu sitter jag på ett flygplan från Köpenhamn till Helsingfors, jag ska träffa massa rockband igen och tvingas lämna familjen. Jag kommer lyckligtvis hem igen inatt, men det känns som jag skulle göra större nytta hemma hos min kärlek som börjar få en riktigt stor mage.

Vi var igår på BB i Lund på en rundvandring, underbart ställe med en jättehärlig barnmorska som visade oss runt. Många frågor dök upp när de pratade om förlossningsplan och akupunkturmaskiner, måste man skriva i en plan att pappan vill klippa navelsträngen och att mamman bara vill ha lustgas, för att sedan på plats ändra sig till att vilja ha all smärtlindring som finns och pappan kan inte klippa något alls i avsvimmat läge. Jag kan inte släppa tanken på att detta papper är till för oroliga föräldrar att stilla sitt sinne med, mer än det är till för personalen som redan har journaler i sin hand. Det intressanta häri tycker jag var att de flesta andra par på rundvandring nickade igenkännande på frågan om de hade sett förslag på Internet på dessa planer. Jag vet inte jag, det viktiga är väl att man försöker känna in varandra som par och hjälpa varandra så gott man kan, ut ska ju barnet oavsett födelseplaner och smärtlindringsmaskiner.

Jag förstod precis att det inte är långt kvar nu, det är 17 år sedan sist för mig och 10 år för min kära. Det känns som första gången och det är bra, man blir mer alert då och yngre. Det är bra att vara ung för jag tror att man tar viktiga saker mer allvarligt och kan bara skjuta bort allt som inte är intressant för stunden när man är ung. Ålder för med sig en massa måsten som man tror är viktigt men som faktiskt kan vänta, detta vet min son men vet jag det?

Jag vet inte om jag har sagt detta innan, men jag och min kärlek träffades i maj 2007 och vi kände direkt att vi ville ha barn med varandra. Så LillaFrökenIvan var planerad på känsla och kärlek, de bästa förutsättningar med andra ord. Hen (Könsneutralt ord för en människa) blev till i en skogsglänta under fullmånens sken och frisk dagg i gräset. Exakt så som vi hade pratat om så många gånger, tillkommen i kärlekenstecken med naturens krafter kring sig och i sig.

Många har sagt att ”oj, det gick snabbt” och då brukar jag säga ”Varför ska man vänta tills det blir dåligt?”. Om vi hade väntat i 10 år med att skaffa barn och flyttat ihop, vad är det som hade talat för att vi hade varit tillsammans längre tid än 11 år? Livet är spännande.

Och snart ska vi föda….